Paddeltag i natten

22 april 2009

Det blev sent hem ikväll efter en öl med en gammal vän jag inte träffat på länge. Människor som inte lever som en själv är livsinspirerande, Eller jobbigt utmanande. Men hur som helst berikande. Precis som all annan mångfald. Berikande och livsinspirerande är också alkohol, vad man än tycker om alla dess förödande effekter i övrigt. Men så är också paddlingen hem från tåget i natten. Det är helt stilla, den svaga vind som finns måste ligga mot bilvägen, för det hörs inget annat än mina paddeltag över sjön, som ligger som ett blankt golv, Jag älskar mörkret. Här och var öppnar sig molntäcket och släpper igenom stjärnhimlen i luckor. Position: Rakt under Karlavagnen. Riktning: Dit skaftet pekar. (Lite mer åt Draken efter sista udden.) Så här gör tydligen de nattflyttande fåglar som antagligen i stora svärmar drar förbi ovanför mig just nu. De orienterar efter en kombination av stjärnhimlen och landmärken. Och magnetfälten. Skulle vara schysst att ha den lilla förmågan också om det blir riktigt dimmigt nån morgon. Men mörkret är aldrig några problem - det är en lycka. När jag traskar hemåt från kajaken märker jag i det första nästan smärtsamt starka gatlyktskenet hur mycket ögonen hunnit mörkeranpassas på en kvart.Vissa dagar - och nätter - känns tillvaron enkel. Men det är inte alkoholen, jag lovar - den effekten var borta innan jag satte mig i kajaken. Men jag tror att tillvaron är enkel för nattflyttande fåglar i natt. Andra, värre nätter sliter de till yttersta gränsen av sin förmåga under vårflyttningen. Och förbi den gränsen för många. Men inte i natt. I natt paddlar de på, mil efter mil, längtar och leker sig fram mellan Draken, Karlavagnen, den svarta kustlinjen och magnetfälten. Pip, pip. Nu ska jag sova.