tag:blogger.com,1999:blog-3002441714578252742024-03-21T15:55:48.189-07:00enbloggomgudCallehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.comBlogger37125tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-50434055806199883462011-01-21T11:53:00.000-08:002011-01-21T11:59:56.138-08:00Min blogg har bytt namn: http://paddelpendlaren.blogspot.com/Hej vänner!<br />Jo, längtan var stor, men jag kom igång och paddlade igen. Dock inte med bloggande, förrän nu! Fast jag har bytt namn och fortsätter under <a href="http://paddelpendlaren.blogspot.com/">http://paddelpendlaren.blogspot.com/</a> . Isen ligger nu tjock på sjön igen men det finns annat att berätta om så länge; Afrika!<br />Följ gärna med på nya bloggen!Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-44309000221280111372010-03-31T08:55:00.000-07:002010-03-31T11:05:38.906-07:00Längtan<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEfnxG8hrZnK5XWcAMnzURFaW4gYJI7TSG3KOsDlIKclZ0xNmkByVNzJgZkqnedc1i-Cf716du9KcNd5koJFouaR86NqSV7gDq_RJoUEWXGvS9HP3ORq9hAuaKQKpA1-NaSObauuFNZWH6/s1600/P1150783.JPG"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 320px; FLOAT: left; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5454859511996975474" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEfnxG8hrZnK5XWcAMnzURFaW4gYJI7TSG3KOsDlIKclZ0xNmkByVNzJgZkqnedc1i-Cf716du9KcNd5koJFouaR86NqSV7gDq_RJoUEWXGvS9HP3ORq9hAuaKQKpA1-NaSObauuFNZWH6/s320/P1150783.JPG" /></a><br /><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd5yty17sId59-uMZc8F3B2OAytmhSHqpChlqwD16o0t8-PIVpwT9or5L2Fu4m1l5c0tTkLr-lnTN00Nmk3-ScPKP_uzeh4RLSRIgcqxsrlXP6IbSQbrY8mSFHq0MXGFw8r93d1nEllaWP/s1600/P1150788.JPG"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 240px; FLOAT: left; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5454852441192116050" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd5yty17sId59-uMZc8F3B2OAytmhSHqpChlqwD16o0t8-PIVpwT9or5L2Fu4m1l5c0tTkLr-lnTN00Nmk3-ScPKP_uzeh4RLSRIgcqxsrlXP6IbSQbrY8mSFHq0MXGFw8r93d1nEllaWP/s320/P1150788.JPG" /></a><br /><br /><div>Koltrastarna sjunger i regnet och en flock sångsvanar flygspanar förbi över dimmorna efter samma sak som jag. </div><br /><div>Snart. </div><br /><div>Snart...</div></div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-20602521246966636702010-01-27T01:41:00.000-08:002010-01-27T01:46:44.679-08:00Den där kören Rabalder...som får mig att företa nattliga hempaddlingar på måndagkvällar börjar få form på sin nya produktion; Imago. Premiär 17 april på Frölunda Kulturhus. En föreställning om svårigheten och möjligheten att våga spänna ut sina tunna insektsvingar.<br />Kolla in <a href="http://www.korenrabalder.se/">www.korenrabalder.se</a>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-3192733684491529392010-01-03T08:15:00.000-08:002010-01-03T11:13:30.351-08:00Om is, mystik och naturvetenskaplig världsbild<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYF8bnjjqea8lJcfowHPpqZmrrhhdX8yKI7AXUXph9sf2jO0unxvo2XybdZOslUsuVRveC4J2RC9cPkVVGwpnqPBecbJIA2zmrgeovsUCzfL7RftXU2TVCfe6v5oPIECEOHwUvODM1rImM/s1600-h/P1150328+(l%C3%A4tt+beskuren).jpg"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 299px; FLOAT: left; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5422586885276486610" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYF8bnjjqea8lJcfowHPpqZmrrhhdX8yKI7AXUXph9sf2jO0unxvo2XybdZOslUsuVRveC4J2RC9cPkVVGwpnqPBecbJIA2zmrgeovsUCzfL7RftXU2TVCfe6v5oPIECEOHwUvODM1rImM/s320/P1150328+(l%C3%A4tt+beskuren).jpg" /></a><br /><div><div>Isen har lagt sig över mina paddelvatten och jag får hålla tillgodo med andra källor att sörpla världen ur. T.ex radions teologiska rum om mystik. </div><br /><div></div><div>Är det sant att människor idag söker sig till mystiken i flykt undan en naturvetenskaplig världsbild? Eller kan det vara så att andra, precis som jag, faktiskt ur just denna beskrivning av vår omvärld och oss själva i större utsträckning än ur bibeln och postillan finner våra djup att sakta sväva över, detaljer att plötsligt sjunka in i och evolutioner att omslutas av? </div><br /><div></div><div>Kan det vara så att vi alla finner vår föda i den mylla som är oss mest bekant. Ola Sigurdsson finner den i de sammanhang som kyrkorna formulerat genom historien. Jag finner den bland fågelvingar, paddeltag och livets evolutionshistoria. Det betyder inte att all mylla är lika god. Jag tror inte det går lika bra med selleri eller med den flygande spaghettiguden. Och jag tror inte att den unge Jihadbombaren kommer att få uppleva några jungfrur alls - han bara förstör andras möjligheter att göra det. Men jag tror inte heller att den ena myllan måste utesluta den andra. Koranens eller bibelns mystik utesluter inte evolutionens. Och evolutionsteorin utesluter på intet sätt mystiken. Det är bara att fortsätta att försöka vidga sina sinnen. Och sörpla på. </div><div></div><div></div><br /><div>p.s.</div><div>Glöm inte Jarawafolkets kamp! Se förra bloggen och <a href="http://www.survivalinternational.org/tribes/jarawa">www.survivalinternational.org/tribes/jarawa</a></div><br /><br /><br /><div></div><br /><br /><br /><div></div><br /><br /><br /><div></div><br /><br /><br /><div></div></div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-91055900346080331132010-01-03T03:10:00.000-08:002010-01-03T04:44:27.220-08:00Om folkmord på regnskogsinvånare - på bio och i verkligheten<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYYjXFZyL6TkXP-GLY7Dh2iNJS7lekAcY21XGGxEcyxRp1OjOfyF_h_BoH95iv_ZYgJgfQCci5wwNt04Vf3zq6cbnSmXD55KrM5U0Yspv1Nz2b7fzRA3gdbb2nC1Dx75fYzERO7QQmuzgv/s1600-h/Avatarbild+paret.jpg"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 154px; FLOAT: left; HEIGHT: 147px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5422481118674008578" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYYjXFZyL6TkXP-GLY7Dh2iNJS7lekAcY21XGGxEcyxRp1OjOfyF_h_BoH95iv_ZYgJgfQCci5wwNt04Vf3zq6cbnSmXD55KrM5U0Yspv1Nz2b7fzRA3gdbb2nC1Dx75fYzERO7QQmuzgv/s400/Avatarbild+paret.jpg" /></a><br /><br /><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdf5JJBaqviVv1gy2PWBYzBeCL7T8xTtS0dE6cYbDNcRW_TW2W-sAZe8hXFrBCegUtjLLrtmp6TKAtSUO9-mrx11AB4-iUhv1CewdkBJHSLC7QWbu4MdhnmahVdieGnXGwD452f8W0eyoz/s1600-h/Avataraffisch+%C3%B6vre.JPG"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBDa_R6A7ioZZS8MXEB008KqaIhYtXYKjoqc1lVMr6yzk7u5BgSUZrhvzWoK2fHWolwLIq4iXIAuxHkTgL2VIu9TR5yu-TJ3WXOYQP6nTtRQmsWheZmM3d0NQTEB6W4uqe_Q0LtPfa_VbT/s1600-h/jarawa_tribe2_Telegraph_co_uk.jpg"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 200px; FLOAT: left; HEIGHT: 129px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5422481386115013170" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBDa_R6A7ioZZS8MXEB008KqaIhYtXYKjoqc1lVMr6yzk7u5BgSUZrhvzWoK2fHWolwLIq4iXIAuxHkTgL2VIu9TR5yu-TJ3WXOYQP6nTtRQmsWheZmM3d0NQTEB6W4uqe_Q0LtPfa_VbT/s200/jarawa_tribe2_Telegraph_co_uk.jpg" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><div><div></div><br /><br /><div></div><br /><br /><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div>(skrivet den 20/12 -09)<br /></div><br /><div>I nästan 30 år höll jag känslorna på avstånd. Igår kväll kom de tillbaka - burna genom biomörkret av senaste Hollywoodäventyret Avatar - filmen om det långvuxna blå naturfolket på regnskogsplaneten Pandora, som utsätts för människosläktets imperialism. Jag satt där i biofåtöljen och grät i skydd av mörker och 3D-glasögon, men ändå för säkerhets skull på de rätta ställena, så att ingen skulle förstå att jag egentligen grät för ett annat folk, på en annan planet och för en annan huvudrollsinnehavare - en som valde att hoppa av när det precis skulle börja.<br />Så kommer jag hem, får barnen i säng och börjar gräva i de gamla mapparna, breven och anteckningsböckerna. Högar med myndighetsrapporter och turistbroschyrer. En liten pamflett “Note on Tree Plantation and Social Forestry” från öarnas skogsmyndighet. Ett foto på mig själv och en skogsvårdare vid ett nyfällt jätteträd intill skogshuggarbyn. Taget av den beväpnade vakten som följde oss varje steg. “This is in the midst of Jarawaland, you know.“ Tidningsklippen om det stora vägbygget, som nu skulle återupptas rakt genom regnskogen, trots skogsfolkets attacker med - just det - pilar och spjut mot schaktmaskiner och traktorer. Och så får jag syn på det där som jag vet finns där i högarna, men som jag helst vill slippa se; det gulnade numret av “The Light of Andamans” från 24 maj 1982 med artikeln “A foreigner´s views: Officers Seeking Favour Described As Blot On Andamans”. “Mr Kale Bergil a Swedish National came to the islands as a tourist…” Det var där jag i vredesmod namngav och angrep lokala myndighetspersoner för allt från korruption till förtäckta folkmordsplaner, trots att de kanske var mer eller mindre oskyldiga.<br />Lite längre ner i högarna hittar jag det där vykortet som fanns på min näthinna; bilden av det unga leende paret ifrån den första gruppen jarawas som efter något årtionde med utlagda glaspärlor, knivar och vackra tyger just slutit fred med kolonisatörerna. Frånsett att de är korta och svarta istället för långa och blå, kunde bilden ha funkat som filmaffisch. Deras öde skulle i alla fall ha lämpat sig väl som underlag till ett manus i ännu en civilisationskritisk sagofilm - från vårt eget klot, med nutida storföretag inblandade. Beläggen för den där inblandningen hann jag aldrig få innan jag visades ut från öarna den där majdagen för nästan 30 år sen. Men jag var fast besluten att gräva fram bevisen och sedan skrika ut dem så att världen skulle förstå. Istället åkte jag hem och sorterade papper, tänkte börja “från början”, skriva den där stora boken, och fick skrivkramp.<br />Idag lever Jarawafolket kvar i sin regnskog, men utrotningskriget pågår, bara lite mer sofistikerat än pangpangslutet i filmen. Folket lever numera granne med den stora vägen, med tillhörande illegala nyodlingar som sakta växer till och permanentas allt mer. Då och då kommer turistbussar på vägen på “pygmésafari“. Och pygméerna väljer allt oftare att visa upp sig. Insamlad honung byts mot kexpaket. Eller också tar man bara för sig av det synbara överflödet av mat och saker som tycks finnas kring nybyggare och turister. Två svåra utbrott av mässlingen har redan drabbat Jarawas på senare år. Mässlingen var en av de sjukdomar som bidrog till att snabbt utrota 13 av de ursprungligen 14 stammarna på huvudöarna under slutet av 1800-talet. Nu är “bestraffningsexpeditionerna” utbytta mot turistströmmar. Inte minst från den nyanlagda strandhotellanläggning som just fått klartecken att fortsätta alldeles intill gränsen för Jarawas territorium. De har klarat både krig och försoningsförsök i flera hundra år. De visste hur de skulle överleva tsunamivågen för några år sen. Kanske blir det nu istället svininfluensan som “gets the work done“ den här gången? Skogsindustrin är redan på plats på öarna och har förvandlat stora delar av grannfolkens land till “badlands” eller oljepalmplantager.<br />Nej, kolonialkriget är inte över. Den här gången kommer det dock inte att vinnas av varken en omvänd och förälskad marinkårssoldat eller av en under decennier försoven nyfiken turist. Men kanske kan internationell opinion spela en roll! Sök på “Jarawa” på nätet och du hittar både den internationella urbefolkningsorganisationen Survival International och Andamanöarnas lokala miljöorganisation. Båda kämpar för detta folks rätt till överlevnad i sin egen skog och på sina egna stränder.<br />Gå och se filmen! Kom sen ut ur biomörkret, torka tårarna och ta en titt på den verklighet som försörjer oss med palmolja och andra nyttigheter!<br />Survival International hittar du på <a href="http://www.survivalinternational.org/">http://www.survivalinternational.org/</a><br />Se artikel och bilder i brittiska nätupplagan av The Telegraph:<br /><a href="http://www.telegraph.co.uk/news/picturegalleries/worldnews/5454530/The-Jarawa-tribe-face-new-threat.html">www.telegraph.co.uk/news/picturegalleries/worldnews/5454530/The-Jarawa-tribe-face-new-threat.html</a></div></div></div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-20801778844558969332009-12-27T08:43:00.000-08:002009-12-28T01:16:01.620-08:00Lovsång till P1 och väntan<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidK_A8dOYJLdXJXwhDDgN9BtvGT-zmipnD0CsotE_T_HBbMdBooczCBWxEHOmRjJw5qRNYdWA5D2GyJ6rY20gVeVFsSkhnbgBIDPWAnzpFwRTrqV-KgxvJOK5-sBwEMU-4XRjlcBQSFcec/s1600-h/P1150158.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5420207820760032434" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 334px; CURSOR: hand; HEIGHT: 246px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidK_A8dOYJLdXJXwhDDgN9BtvGT-zmipnD0CsotE_T_HBbMdBooczCBWxEHOmRjJw5qRNYdWA5D2GyJ6rY20gVeVFsSkhnbgBIDPWAnzpFwRTrqV-KgxvJOK5-sBwEMU-4XRjlcBQSFcec/s400/P1150158.JPG" border="0" /></a><br /><br /><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div></div><div>Visst är sjön en av mina viktigaste energikällor (tunn böljande iskristallsörja vid stranden). Liksom tystnaden, fåglarna. Baden förståss! Ja, ni har nog märkt. Men också P1! Tack gode Livetsutvecklingpåjorden för P1! Idag (27/12) var det Teologiska rummet, medan jag snickrade skate-rampmodeller med sonen i köket. Ett lärt, insiktsfullt och tankeväckande samtal med Ola Sigurdsson och Kerstin Ekman, mellan sticksåg, klementinlådor och trälim.<br /><br />-Det handlar nog mycket att som Ekelöf säger; - Var stilla, var tyst och vänta! </div><br /><div>Kerstin Ekman citerar Ekelöf för att förklara hur hon ser på frågan om huruvida litteraturen eller den mystiska upplevelsen kom först. Nej den mystiska upplevelsen kom nog först, kanske just ur stilla tyst väntan. Men sedan är förståss litteraturen/språket/myterna en oupplöslig del av våra beskrivningar, tolkningar och varseblivningar av dessa upplevelser. OBS att detta är mina ord och inte Kerstin Ekmans. Men jag trodde nästan att de citerade Ekelöforden var ursprungligen sprungna ur min vän Per Westman till vårt urskogsskymningsspel. Men vad är ursprung? Sprungna ur? i språk, myter och liv? Vi kör detta spel - Skymningsspelet Huldrans natt - varje sommar och jag säger orden varje spelkväll. Hela spelet handlar just om detta. Ändå når mig orden - och budskapet - som helt nytt, när jag får höra dem uttalade av Kerstin Ekman, som ett Ekelöfcitat, som svar på denna fråga. Inte bara iskristaller formerar sig ständigt nytt och reflekterar ständigt nya himmelska grådagrar.<br />Var stilla, var tyst och vänta!</div><div>Hur ofta gör vi det?</div><div></div><br /><div>Vara tyst? </div><div>För övrigt anser jag att E20 bör stängas!</div></div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-9329354884508426152009-11-30T14:35:00.000-08:002009-11-30T14:54:46.609-08:00Aprilhimmel med novembermåneNattpaddling hem från kören igen. Håkan Hellströms Aprilhimmel brusar i öronen och tvingar mig till lyckligt vansinnestempo över viken, medan fullmånen lösgör sig ur självlysande molnbankar och skvätter månstänk lite här och var i vågorna. Dövar effektivt min vilsenhet med snabba paddeltag, brusande tonårsförälskelsemusik och spikrak kurs genom glittret. Tycker lite synd om alla dem som missar detta underbara morfin.<br />- Och egentligen är det okej med meej! sjunger kamratkören.Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-56575006541233858152009-11-16T14:46:00.000-08:002009-11-16T23:47:51.450-08:00Nattpaddling med Arvo PärtEn öl efter kören, pendeltågets halvtimmes själ-kavalkad och sen en jämnt rytmiskt värmande glidande nattpaddling hemåt med Arvo Pärts Magnificat i lurarna. Det är stort. Och varmt. På bryggan är det inga problem att ta av sig kläderna för ett nattdopp. Det svåra är att skilja sig från MP3-spelaren innan man hoppar i. <em>Något</em> är starkt närvarande, men är det verkligen i sjövattnet och de kala träden detta något finns eller är det kanske i musiken? Eller kanske det är inbyggt av duktiga tekniker i min lilla musikpryl. Eller bor det i ölens alkohol? Eller i mina egna endorfiner? Eller i min egen önskan? En sak är säkert - allt detta är bara några olika uttryck för vad livets mångfald åstadkommit i en liten stund på denna jord - inklusive min känsla av att ifall jag skulle dö just i detta ögonblick skulle jag dö lycklig.Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-58796719786636021382009-11-11T11:28:00.000-08:002009-11-11T12:36:33.775-08:00Ordet som blev kött,dun och vingar<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUvsONSXKEB7aQNBo3zQY_qZ8uq4tyXxu5YWd8eS3g0iB5SooTpqua-10710xjEAkb2GrTcSRDdRnopt2l7a18Iy1GYG6MKglDwVEYCqZsDRUl_EnXTxRGMJbkBgpHAc3Cwm2hulPavmNo/s1600-h/P1140619.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5402943355810215442" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUvsONSXKEB7aQNBo3zQY_qZ8uq4tyXxu5YWd8eS3g0iB5SooTpqua-10710xjEAkb2GrTcSRDdRnopt2l7a18Iy1GYG6MKglDwVEYCqZsDRUl_EnXTxRGMJbkBgpHAc3Cwm2hulPavmNo/s200/P1140619.JPG" border="0" /></a><br /><div>Det blev ingen meditationspaddling i går morse. Istället blev det en våldsam kamp mot tiden och motvinden över vikarna. Fullkomligt utpumpad slängde jag undan kajaken i hasseln och klev upp på perrongen precis när tåget rullade in. Ändå gled tankarna i min pulsdunkande skalle in på frågan jag fick av en kompis härom veckan:</div><br /><div>- Vad är det för Gud du tror på egentligen?</div><br /><div>Jag har skrivit ett halvfärdigt inlägg som svar, men det kanske aldrig blir färdigt. Trots att denna blogg är tänkt att få utgöras av halvfärdiga tankar. Så det kanske kommer. Men jag kom att tveka inför värdet av teologiska teoritankar. Min Gud kanske beskrivs bättre av fågelboken, som jag tror jag skrev nån gång. </div><br /><div>Men...</div><br /><div>Jag vågar hävda att Naturen är vår största religion, vår viktigaste själasörjare och tröstare och tillhandahållare av en meningskapande världsbild. För mig fungerar den definitivt så. Jag känner och har nog alltid känt en sorts maning att predika denna religion. Men kanske gör den sig bäst utan uttolkare. Jag är osäker på detta. Kanske är det just i sin egenskap av fullständig ordlöshet och kravlöshet naturen bäst fyller dessa viktiga funktioner.<br />Men samtidigt; Vi lever enligt globala värderingsmätningar inte bara i världens mest sekulariserade land utan också det mest individualistiska. Det verkar också som att den globala trenden är på väg i vår riktning. Den ord- och kravlösa privatreligiositeten passar in i det mönstret. Frågan är bara om vi klarar den ensamheten. Rockkonserter och fotbollsmatcher i all ära, men kanske räcker de inte för att fylla våra behov av det som jag faktiskt känt mer i bekännelseorganisationer som missionskyrkan eller fältbiologerna än själv i naturen, nämligen gemenskap och tillhörighet. Dessa känslor må vara hur farligt dubbelsidiga som helst, och i detta land och i denna tid är de närmast att betrakta som svordomar. Men jag tror inte vi kommer ifrån dem. Det kanske är där orden kommer in. Som viktiga. Känsliga. Och farliga.</div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-21754744389342150332009-10-30T01:16:00.000-07:002009-10-30T08:51:40.938-07:00Allt handlar om skönhet?Egentligen handlar nästan allt om skönhet. Skönheten får oss att välja vem vi ska leva ihop med, får oss att sätta nya barn till världen, styr var vi bosätter oss, vad vi köper, sätter på oss och samlar på oss, vart vi reser och vad vi lägger vår fritid på. Den får oss att vilja ta hand om kattungar och igelkottar, rädda barn i andra delar av världen och bevara vackra djur och vacker natur långt där borta, som vi aldrig kommer att få se. (Vem vill rädda en slemmask?) Är det rentav av så som en del säger att vi egentligen inte bara gör oss vackra utan också gör karriärer och tjänar mer pengar för att få större tillgång till vackra män/kvinnor omkring oss?<br />Skönheten styr oss!<br /><br />Just nu grävs kulturlandskapet kring E20 mot Alingsås upp för att man ska vinna lite tid och pengar i resan till Göteborg. Fascinerande att vi är beredda att förfula landskapet omkring oss så mycket för att tillfredställa dessa skönhetsbehov.Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-21966230496675532072009-10-06T12:38:00.000-07:002009-10-06T13:04:20.951-07:00Inlaga till Vägverket ang. väg E20 Ingared-Tollered<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRhv3-IDIaDsIyh2w_T7snN4Cm-j5p-WardNXb5X6diG7Dnn8y7MYGPlw0PMOrghfdk_SCdGgtBh-jBPec_Q1e2yd-hFcwNJ94MVhhMY-p7oQK9FYEDoEjCyPC_6HjdVlf505hMBS3rDL8/s1600-h/P1140534.JPG"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 320px; FLOAT: left; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389574948601564322" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRhv3-IDIaDsIyh2w_T7snN4Cm-j5p-WardNXb5X6diG7Dnn8y7MYGPlw0PMOrghfdk_SCdGgtBh-jBPec_Q1e2yd-hFcwNJ94MVhhMY-p7oQK9FYEDoEjCyPC_6HjdVlf505hMBS3rDL8/s320/P1140534.JPG" /></a><br /><div><br />I gårkväll paddlade jag hem i månglitter över hela sjön och i morse kände jag mig tvungen att solhälsa månen när jag steg upp. När jag kom ner till sjön fanns morgondimmorna där som jag hoppades över en blank sjö. Ändå var allt redan förstört. Den svaga vind som fanns låg tydligen på från vägsidan, för hela sjön var redan inbäddad i morgonrusningens trafikbrus.<br />På morgonen handlade mina tankar om ifall jag var på väg tillbaka i mina tankars cirkelgång till den där frågan från den närvarodrabbade 15-åringen på den vårmornade leråkern; -Tänk om det är så här det är meningen att vi ska känna i livet? (Se mina första blogg-inlägg) När jag kommit ner till sjön hamnade jag nu istället rakt in i den andra ändan av samma fråga: Ska vi nånsin kunna hejda vanvettsbullrets hjärnhinnemaskar från att äta sig in i den mjukaste delen av våra medvetanden?<br />Jag paddlar på i vredesmod, men när jag rundar Hansalandudden och glider in i Norsesundsviken avtar plötsligt bullret och för varje paddeltag jagas - utan att jag först noterar det - maskkräken på flykten och ploppar ner i sjön med dropparna från paddeln.<br />När jag sen sitter en stund på bryggan vid stationen för att titta på smålöjorna - Är det löjor, Johan? - som hoppar som tokiga kring bubbelstråket efter min färd över viken, är jag plötsligt på väg att missa tåget!<br />Hur lättstyrda är inte våra sinnen?<br />Hur synd om mig är det - egentligen? </div><div>Icke desto mindre; Denna morgon - liksom de flesta - är denna sjö till 90% allvarligt bullerförorenad. Det är synd. Just synd. Jävligt synd.</div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-12950806750987935642009-09-29T21:47:00.000-07:002009-10-02T05:07:59.450-07:00Smädad perrongfrid<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8Pkj9bNmzWbecPZ67VijB-p3dyxvC8fwhyb6bdnx8I1v4SnAsJ0F_sGpyD1aK_nH90c_JkU57tqlEbC_4wsv0BSVE743FqnpCFjvsBiMSsd1VKeg3HuLyRn2cS0NFGFZtkVX5eubKfzWV/s1600-h/P1140514.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387972597651814594" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8Pkj9bNmzWbecPZ67VijB-p3dyxvC8fwhyb6bdnx8I1v4SnAsJ0F_sGpyD1aK_nH90c_JkU57tqlEbC_4wsv0BSVE743FqnpCFjvsBiMSsd1VKeg3HuLyRn2cS0NFGFZtkVX5eubKfzWV/s320/P1140514.JPG" border="0" /></a><br /><div>Fryser och lider på perrongen. Fryser för att jag stod still och frös i väntan på bussen, satt och frös i bussen - första morgonturen - och nu står still och fryser på perrongen. Lider för att jag just nu istället kunde ha klivit upp på perrongen från andra hållet, varm i kroppen av en paddeltur genom de fullkomligt magiska morgondimmorna som stiger upp i kylan över det varma blankstilla vattnet framför mig. Förbannar min morgonslöhet som orsakar mig detta och förbannar alla tusentals morgonslöa bilister som vräker sig fram på E20 på andra sidan sjön och smädar min perrongfrid med sitt eviga eviga buller. Må era köer börja i Partille centrum!<br /><div>Jag ska i alla fall sova på tåget.<br /><div></div></div></div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-6176981322050220602009-09-15T13:54:00.000-07:002009-10-02T06:53:59.426-07:00om Venus och lättjaJag säger det igen; lättjan är livets värsta fiende. På andra plats kommer rädslan och på tredje vägtrafikbuller - det eviga jävla bruset. Sen kommer krig och sjukdomar och diverse övergrepp och sånt. Nej jag är inte helt seriös nu. Men nästan.<br />Trött av ett sent föräldramöte igår och en krypande kultinginfluensa i kroppen satt jag på tåget för en stund sen och önskade att jag inte hade tagit kajaken i morse genom morgondimmorna till tåget.<br />Kallt och mörkt på perrongen när tåget rusade vidare i natten. Nära att halka i vattnet när jag famlade efter paddeln i strandslänten, bländad av stationsbelysningen. Men en uggla flög plötsligt upp framför fötterna på mig och fladdrade ljudlöst bort ur ljuskäglan. (Konstigt, såg nästan vit ut under, men nej, fåglar ser alltid konstiga ut i lyktsken). Färst när jag fått i kajaken, satt mig i den kalla sittbrunnen och stött ut mig från bryggan, började jag vakna. Verkligheten bestod plötsligt inte längre av längtan efter ett varmt buss-säte och en ond aning av halsont, utan av ett sakta glid fram över en fullkomligt slät mörk vattenyta med Venus starkt lysande både ovanför och nedanför stäven. I takt med stationsljusens avtonande och mörkerseendets återkomst tändes fler och fler - över och under mig - av dessa nålstick i natthimlavalvet, som vi är skapta att leva under. Som våra förfäder och förmödrar levde under varje natt och under vilka de skapade sina sagor, sina världs- och gudsbilder, som så småningom blev våra...<br />Våra vad då? Jag tror att Gud håller på att dö ifrån oss, men inte för att han inte längre finns, utan för att vi inte orkar flytta våra feta arslen från tv-soffan och gå ut och se att han faktiskt är kvar där ute. Vi tror inte på Gud, eftersom det verkar ologiskt att han skulle finnas. För logik har vi lärt oss. På TV. Du skall inga gudar hava jämte media. Så dra ner gardinen och ta ett par zap till!<br />Därute skrattar gud och ugglorna ikapp. Åt himlens stjärnor och mänskors sagor, åt trötta tv-tittare och åt intet förstående bloggare.Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-25568214926144160652009-09-07T23:09:00.000-07:002009-10-02T04:45:14.248-07:00En vanlig dag<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvTGwt8dpYnBvd4t0xNGGeGCet-9cl_AyD40TnS6Dt1XDpd4tBeDBebzg0DWMsYjDtB3t5avU4tB7TczOpEzSDX2b2qw5bRxecNXhoOBxJt29loK8NEDatCzTgtru7_WprgOK0LC-_O6L5/s1600-h/P1110080.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387966814284488274" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvTGwt8dpYnBvd4t0xNGGeGCet-9cl_AyD40TnS6Dt1XDpd4tBeDBebzg0DWMsYjDtB3t5avU4tB7TczOpEzSDX2b2qw5bRxecNXhoOBxJt29loK8NEDatCzTgtru7_WprgOK0LC-_O6L5/s320/P1110080.JPG" border="0" /></a><br /><div>Sent måndag kväll.<br />Mörkt, men inte ens nermörkt, bara mycket mörkgrått i olika nyanser. Motvind men bara delvis. Och rätt måttlig, med måttliga vågor. Trött. Lite mer än vanligt, men inte överdrivet. Kallt. Nej egentligen inte, varken i vinden eller i stänket.<br />En vanlig dag helt enkelt. </div><div> </div><div>Vad är det för fel med plastblommor?</div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-43770818304322369372009-08-11T07:55:00.000-07:002009-08-11T08:26:00.935-07:00Om lidande och lust hos en blöt ärtsångare<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiktiHS_PoZ2qh9LuKZFy3Ax9gKqbOHEADZcqDkAKOF96Rc7KlpeJSEFw6CK9ooTY-1o4dfJUUJ2_WOOKMBKXMvE2TcXr7RtUSTqoyvNn6bLKOkPWPIb91yVzz4Lyh5ppigATBZuce9gCH8/s1600-h/P1090400.JPG"><img style="MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 332px; FLOAT: right; HEIGHT: 289px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5368725142379878930" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiktiHS_PoZ2qh9LuKZFy3Ax9gKqbOHEADZcqDkAKOF96Rc7KlpeJSEFw6CK9ooTY-1o4dfJUUJ2_WOOKMBKXMvE2TcXr7RtUSTqoyvNn6bLKOkPWPIb91yVzz4Lyh5ppigATBZuce9gCH8/s400/P1090400.JPG" /></a><br /><div><br />En av dagens många våldsamma skurar har just lämnat plats åt en glipa sol. I flädern utanför fönstret sitter en blöt ärtsångare på en solbelyst kvist och ruskar på sig för att så snabbt som möjligt bli torr och återfå värmen i kroppen. Att bli blöt och kall är inte bra. Det gäller att hinna runt och få i sig tillräckligt med bladlöss och fjädermyggor för att klara flytt till Afrika snart. De flesta av hennes syskon och tusen och åter tusen andra småfåglar kommer snart att duka under under denna flyttning för att det regnat för mycket och de bränt för mycket fettreserver på att huttra och fått för lite tid på sig att fara runt och äta insekter. </div><div><br />Nej naturen är inte bara full av livslust som hos spelflygande ormvråkar under höga moln. Naturen är minst lika full av lidande. Ärtsångaren led sig säkert igenom de huttrande kalla regnskurarna nyss precis som hundratusentals varelser med henne. Just för att de hotar hennes liv är hon säkerligen programmerad att hata dem som pesten. Lida och huttra. Precis som vi.<br />Men ingen varelse har lyckats skydda sig från de kalla regnen som vi. Ingen drabbas så lite av trauman och ond bråd död som vi. Ändå pratar vi om det tänker på det läser och ser filmer om det skapar religioner kring det. Ständigt. Och kurar i våra stora byggnader.<br />Ingen varelse blir så lite drabbad av regn och kyla som vi.<br />Men vart tog lusten att flyga till Afrika vägen? </div><div> </div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-74080093579858069822009-08-05T14:50:00.000-07:002009-08-11T11:29:46.478-07:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXkC4NqtRka1PT_H3gLs1M7js5-FX2cS9Bdxq0hKaYcEkSt9u50JaRikGBZcsMYFheISyZanweQPD5GDhTXEa5_DKIVHH672zGGdtxZPzflZc0IVZ4X8HD9KgVjaTkgnvDbc4N2GIYIQCK/s1600-h/P1130694.JPG"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 320px; FLOAT: left; HEIGHT: 240px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5368774979041820914" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXkC4NqtRka1PT_H3gLs1M7js5-FX2cS9Bdxq0hKaYcEkSt9u50JaRikGBZcsMYFheISyZanweQPD5GDhTXEa5_DKIVHH672zGGdtxZPzflZc0IVZ4X8HD9KgVjaTkgnvDbc4N2GIYIQCK/s320/P1130694.JPG" /></a><br /><div>Jag står på altanen och snickrar på ett ved-tak när jag plötsligt hör dem jama "från en obestämd plats i rummet", som den gamla stereoradioteströsten brukade säga. Men jag vet ungefär var jag ska spana, och där är de; som små prickar i skyn syns våra tre ormvråkar kretsande högt, högt däruppe. Ivrigt jamande och då och då med små utfall mot varandra skruvar de sig högre och högre. De har uppenbarligen hittat en perfekt häftigt stigande varmluftbubbla, kanske nyss genererad av de solheta taken och gatorna i Ingared? En av de vuxna får till och med för sig att börja spelflyga i höga bågar och branta dykningar, fast det är långt förbi spelflyktstider. Utsikten däruppifrån måste vara sanslös, liksom känslan att lyftas av själva luften och kunna leka sig fram igenom den. Gör de allt detta för att spana byte eller markera revirets gränser eller något annat nyttigt? Knappast. Det finns sannolikt bara ett svar på vad som driver dem; Lust! Lust att flyga, lust att leka, lust att pröva sina förmågor och lust att njuta av utsikten. Sen finns det kanske bieffekter som att de får träna sig inför flyttningen, kan spana in nya jaktmarker eller får testa sin partners förmågor. Men deras känslor, som de också fyller mig med, är alldeles säkert lust och skönhet. Om de dessutom kan känna tacksamhet och sanslös förundran inför den som skapat dem och hela myllret under dem med dessa förmågor, det vet jag däremot inte. Men jag kan.</div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-89366412763442993232009-07-22T06:52:00.000-07:002009-07-22T07:09:57.658-07:00Tänkte fortsätta om vår nedärvda önskan att tillhöra; kompisgäng, ideologier, yrkesgrupper, kungar och religioner. Tänkte ursäkta mina onödigt raljanta ord om religioner skapta av skäggiga tyranner och berätta mer om vad jag menar med djup och skönhet i den framväxande vetenskapliga världsbilden av vilka vi är och var vi kommer ifrån. Och så hamnar jag i Lasse Bergs sommarprat om just precis detta och kan bara luta mig tillbaka och njuta av den vackraste och bästa och mest uppfordrande predikan jag hört på länge. Han säger allt jag ville säga, fast mycket bättre. Och med underbar musik.<br />Så jag säger bara; Lyssna och njut:<br /><a href="http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=latestbroadcast&Id=2071&BroadcastDate=&IsBlock">http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=latestbroadcast&Id=2071&BroadcastDate=&IsBlock</a>=Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-27875684701374635492009-07-13T13:07:00.000-07:002009-07-13T13:27:45.675-07:00Liror över medelhavet<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIYkE1xKApNf8S9CRwsD-xJI2Qj5GRhj0CAj_1WyfRQwRW45bqE0wWowcJIYRj5YO7VNeuBCQGb9TDsAJllGMKm9fC8hhWJEbA3QNOyCbpAS9rAi7MWuyBMoVGNwMhyqTaXv6E4_RPZ_5T/s1600-h/Ag+Ioannis.JPG"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 222px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5358044029392025074" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIYkE1xKApNf8S9CRwsD-xJI2Qj5GRhj0CAj_1WyfRQwRW45bqE0wWowcJIYRj5YO7VNeuBCQGb9TDsAJllGMKm9fC8hhWJEbA3QNOyCbpAS9rAi7MWuyBMoVGNwMhyqTaXv6E4_RPZ_5T/s320/Ag+Ioannis.JPG" /></a><br /><div><br />Loutraki, Skopelos, söndag morgon<br />Det blåser friska vindar över Egeiska havet. Bland de vita gässen på det mörkblå havet seglar medelhavsliror och en gulnäbbad lira i vackra båglinjer på vågkammarnas uppvindar. Lirorna har säkert seglat här i miljontals år, men få hav, om något i världen, har beseglats så länge av människor som detta hav.<br />Beseglats? Ordet associeras, precis som detta hav, till beseglade öden, till mäktiga gudars spel med människor i bräckliga farkoster. Fast det förståss är tvärtom; just här kring detta hav har människor uppfunnit och spelat sina gudaspel med varandra, hittat på, använt och drivits av sina gudar att bekriga, besegra och behärska varandra. I perioder av fredlig handel säkert också begripa varandra, men frågan är om gudarna varit till någon nytta då?<br />Det är i alla fall inte svårt, när man skådar ut över detta oändligt vackra, ständigt föränderliga, lika livgivande som mordiska hav, att förstå gudarnas uppkomst och närvaro här. Det är heller ingen tillfällighet att tätheten av små vita kyrkor och kloster på otillgängliga bergssidor och klippor med vidunderlig utsikt är högre här än någon annanstans. Också min gud är i högsta grad närvarande här i lirornas svep över vågorna.<br />Men självklart är inte vackra hav någon förutsättning för att människor ska uppfinna gudar. Gud och människa är nog betydligt djupare förenade än så. Knappast något folkslag före humanetiska förbundet har lyckats leva utan en gud som uttryck för sin förundran inför livets under, gåvor och grymhet. Antingen livet visar sig som ett böljande Medelhav, som ett jätteträd i halvöknen, som paradisfåglar i djungeln eller som renhjordar över fjället. (Lyssna förresten på Sofia Jannoks sommarprat från den 30 juni <a href="http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2847732">http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2847732</a> så förstår ni mer!) Jag tror att Gud mår bäst också idag av att uttolkas ur den verklighet vi själva upplever, ur de hav och renhjordar och sorger och brinnande buskar vi faktiskt har i och omkring oss, istället för ur gamla bokrullar skrivna av diverse skäggiga tyranner i andra tidsåldrar. Visst finns det guldkorn att vaska fram också ur deras tirader, men för mig har dagens ständigt prövade och utvecklande evolutionsteori betydligt mer skönhet och djup än Moseböckerna. Ska jag välja mig en ledsagande katekes blir det nog Mullarneys Fågelguiden.<br />Om de lugnt bågseglande gulnäbbade lirorna därute över vågskummet står det:<br />“Knappt silltrutstor lira som utmärks av långa, böjliga vingar som hela tiden hålls lätt eller tydligt kupade. Flykt med långa glid tätt över vattnet (även i nästan vindstilla!), avlösta av 3-4 (sällan 6-7) rätt lugna slag”<br />För den som sett dem, eller längtar att se dem, är detta gudomlig poesi.</div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-83974797323087568322009-06-20T04:30:00.000-07:002009-07-04T09:26:58.364-07:00Om Kamprad och lyckanLyssnar på sommarprat lite hipp som happ som man kan göra nu. Och välja ut godbitarna. Ingvar Kamprads sommarprat 20 juni var en sådan.<br /><br />Oerhört intressant om hur denne mans ståndaktiga bondförnuftiga och närmast jantelagsbaserade entreprenörsmoral på absolut tvärs mot den numera instutionaliserade klipparmentaliteteten i företagsvärlden, skapat ett av världens mest framgångrika företag.<br />Valet att inte gå in på börsen, för att kunna investera långsiktigt och slippa tvingas till kortsiktig kvartalskapitalism, har troligen varit en förutsättning för denna framgång. Att en sådan ideologi och image skapat framgång i Sverige är inte så märkligt. IKEA har förståss varit i fas med svenskarnas självbild. Riktigt intressant är att denna framtoning nu ger sådana framgångar i land efter land över världen. Det bör påminna oss om att vår gamla myt om det kollektivistiska folkhemssverige till skillnad mot omvärldens individualism inte bara är en myt, utan fullkomligt fel; i själva verket är det svenskarna som är extremt idividualistiska, enligt alla internationella värderingstudier. Det är ingen tillfällighet att IKEAs reklam idag satsar allt på att marknadsföra sig genom mångfalds- och individualitetsargument.<br />Och jag måste erkänna det; jag faller för den; IKEA-kombinationen av folklighet och mångfald.<br /><br /><br />Detta hindrar inte Kamprad och IKEA från att vara en del av den väldiga kommersiella kraft som likriktar världen idag.<br />Kamprad fortsatte i sitt sommarprogram med att uttrycka förhoppningen att få inreda de usla bostäderna i medelhavsländerna så att de stackarna slipper sitta utomhus som de gör idag, bara för att de har det så torftigt inne. Hm...<br /><br />Jag tror nämligen att en viktig orsak till att dessa länders invånare har så hög kvot som de har på det globala lycko/inkomstidexet, beror på deras mycket sociala livsföring - det är inte bara jag som tror, utan en vanlig slutsats bland lyckosociologerna - och att denna sociala livsstil i sin tur har stark koppling till klimatet; man vistas mer utomhus och blir därmed mer social. Och därmed lyckligare relativt sin inkomstnivå.<br /><br />Frågan är alltså; Kommer greker och italienare att nappa på Kamprads idé och lämna sina ljugarbänkar och plazor för att istället ägna mer energi åt sina bostäder och i samklang därmed bli lite mer som oss nordbor och sitta inne i våra fina hus och pyssla med våra prylar och odla vår individualism? Det värsta är att jag tror han har rätt.<br /><p>Några övningsfrågor till texten:</p><p>Tror jag att folk låter lura sig till sämre lycka?</p>Svar: Ja.<br /><br />Hör jag själv till de lurade?<br /><br />Svar: Ja<br /><br />Vilket visar att det inte räcker med insikt för att förändras.<br />Eller för att förändra världen.Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-59279332398620661932009-06-17T22:55:00.000-07:002009-06-18T00:31:38.041-07:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHZW-aUEHTrpXLr-lz_gURWH1M_xuzuHUIdWttlXQSBq6j1Vx_T3XzAfDtqTsUudFkNLaKiPyoRoUWcMBRXhSwZWeHt8zvflo59Z15KMOjdT0ZUhZ-2q-fRUV534syxC-gOLGqTRUjSMqd/s1600-h/regn+o+medvind.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5348564088464892946" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHZW-aUEHTrpXLr-lz_gURWH1M_xuzuHUIdWttlXQSBq6j1Vx_T3XzAfDtqTsUudFkNLaKiPyoRoUWcMBRXhSwZWeHt8zvflo59Z15KMOjdT0ZUhZ-2q-fRUV534syxC-gOLGqTRUjSMqd/s320/regn+o+medvind.JPG" border="0" /></a><br /><div>Regn i morse.</div><div>Ursäkta mina blasfemiska teser om skönhet i förra inlägget. Jag har en dragning åt blasfemier - vet inte om det är att jag av "politiskt korrekta" skäl vill motverka min egen känslosamhet.</div><div></div><div>Jag minns när jag som tonåring hemma i köket, fullständigt uppfylld av en förälskelse, tänkte att "den dag man kan vetenskapligt förklara kärleken, den dagen ska jag hoppa av denna världen". <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidlBrzc4fF-XXOeKyN48YPKiecMSoxTvRkX6W_7o4isP7I3uR_FX33hdeWeRZsaVOHvD14vD1_nq8emaIiXqPkGebBEVLZymBUkQBxJBOkmvMBLf4vZQ-TmYn7hEO8UWFzoEFHkfLc0xHx/s1600-h/regndroppar.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5348560982935337714" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidlBrzc4fF-XXOeKyN48YPKiecMSoxTvRkX6W_7o4isP7I3uR_FX33hdeWeRZsaVOHvD14vD1_nq8emaIiXqPkGebBEVLZymBUkQBxJBOkmvMBLf4vZQ-TmYn7hEO8UWFzoEFHkfLc0xHx/s320/regndroppar.JPG" border="0" /></a><br /></div><br /><div><br /><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjee8IzYll_7bR_OcnLwwbN8PppBUlThEGyhJMxJ8KOvQ9MAJfAYggImHfxKjDD8a6dfQInGB1dkhgUMBQrbRJO2hELftZllQlgKIBK_yrXTOw42IB1lU6nfrjfUw6PCOjm3DVf3wm6o2Xr/s1600-h/regn+o+medvind.JPG"></a><div>Sen dess har jag funnit mig oupphörligt granskande, grunnande, försökande förstå. Både kärleken och skönheten och gud och allt annat som jag själv finner heligt. Och funnit att det mesta blir faktiskt ännu vackrare under lupp. Jag tror att gud mår bäst av en hård naturvetenskaplig granskning!</div><div><br />Regn är vackert på sjön - gudomligt vackert.<br /><br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPlTxSdi10x8935oiNfL4mxOnYASwfU90VDR5M5cdmiYCeLx5_yn4vZ7tckolKDfhV81Tdnpn5ke0ouWhVsAo2KRWSXTUM7yClcE1CV2wvcskRZCmbBgMVCCcuGeZaWYJQqrTO9Cqs2c29/s1600-h/P1120705.JPG"></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /></div><div></div><div><br /><br /><br /><br /><br /></div><div></div><div><br /><br /><br /><br /><br /></div><div></div><div><br /><br /><br /><br /><br /></div><div></div><div><br /><br /><br /><br /><br /></div><div></div><div><br /><br /><br /><br /><br /></div><div></div><div><br /><br /><br /><br /><br /></div><div></div><div><br /><br /><br /><br /><br /></div><div></div><div><br /><br /><br /><br /><br /></div><div></div><div><br /><br /><br /><br /><br /></div><div></div><div><br /><br /><br /><br /><br /></div><div></div></div></div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-52796839128852533872009-06-17T12:59:00.000-07:002009-06-17T14:13:34.349-07:00Varför finns vackert?<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVyv6CGVfknDsKLMa-gpMwcGOL6zy1Ap7HaiTGYKoTEsjUUQq5VkUYc8LfpFus4MQfXWSou7hKrEurOGbwdDKz1dAhWzOoUvddWV4cufRli4K_Tyts5i00i_VX1p3fPEXlpcwjAhEjHbQX/s1600-h/P1120669.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5348406308163955298" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVyv6CGVfknDsKLMa-gpMwcGOL6zy1Ap7HaiTGYKoTEsjUUQq5VkUYc8LfpFus4MQfXWSou7hKrEurOGbwdDKz1dAhWzOoUvddWV4cufRli4K_Tyts5i00i_VX1p3fPEXlpcwjAhEjHbQX/s400/P1120669.JPG" border="0" /></a><br /><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9tRoB56n4ZAR1TLiEBWJ2WXFwLmmBBwOjijSwunF6m9t72FUqGBf4Q4N7nCO_TPFYd9g5tGynv79HRJHpbnLoq-mUr-Vj5O_TMmQF6L5xYaW3n5ewnBbXIRlfAOClsAl6LGzL-Rwxu4W7/s1600-h/P1120665.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5348402032797421410" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9tRoB56n4ZAR1TLiEBWJ2WXFwLmmBBwOjijSwunF6m9t72FUqGBf4Q4N7nCO_TPFYd9g5tGynv79HRJHpbnLoq-mUr-Vj5O_TMmQF6L5xYaW3n5ewnBbXIRlfAOClsAl6LGzL-Rwxu4W7/s400/P1120665.JPG" border="0" /></a><br /><br /><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwDVTGeEQZC_e6jGVGAZWBFImnZLtpnudO7jyU1Z-w28QshkarIfjgfBt2sEc0q6x9JVjIIP99wIG2HH0RPKO2oh7hlh-ghXh2CMVcbVQ89Z9FY7nkr9Yu9x4zYdIcDRmFsJ615KuY0jms/s1600-h/P1120664.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5348400216390214258" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwDVTGeEQZC_e6jGVGAZWBFImnZLtpnudO7jyU1Z-w28QshkarIfjgfBt2sEc0q6x9JVjIIP99wIG2HH0RPKO2oh7hlh-ghXh2CMVcbVQ89Z9FY7nkr9Yu9x4zYdIcDRmFsJ615KuY0jms/s400/P1120664.JPG" border="0" /></a><br /><br /><br /><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhImmNYnI0Czj1wW8Fjp3n9H0C2Q3neKqveqCpqM2QqvE4nqa2JiPTltu_gDo_ZIDkVX4V8-X5aHjRaHgvtbtACNDOcAbs03KrD2sFXSIu71LvITVzIC-vx0CgZtuJPplbgdfhvgEgKNAna/s1600-h/P1120669.JPG"></a>Var ute och härjade runt i Lerumsnaturen idag för naturvårdsplanen. Somt är vackert och somt är fult. T.ex. träd som djur har betat på. Eller kraftledningar. </div><br /><div>Jag har en tes - nej, många, det har ni säkert redan märkt, men här kommer en: Skönheten är lika gammal som rörelseförmågan. </div><div>När mormorsmormors......mor blev en rörlig cell var hon tvungen att skaffa sig skönhetssinne. Annars är det nämligen meningslöst att röra sig - om man inte vet vart man ska! Allt sedan dess har organismer tyckt att t.ex. ljus är vackert, eller mörker eller stenrösen eller hagar med utsiktsträd eller vattenhål på savannen. </div><br /><div>När mormorsmor...mor blev apa började det redan bli mer komplicerat. Ovanpå tycket för vattenhålen på savannen, kom tycket för sånt som andra, stora, starka, viktiga i flocken tyckte om. Sinnet för politiskt korrekt skönhetsuppfattning om man så vill. </div><br /><div>Sålunda vet jag inte riktigt varför jag njuter av det välbetade kulturlandskapet, när jag äntligen hittar det i detta vårt igengroende landskap, men vackert är det:</div><br /><div>den vida utsikten</div></div><div><br /><div>de betesansade träd med sikt mellan stammarna</div><br /><div>de vilande djuren i grönskan</div><br /><div>en lätt slingrande stengärdesgårds linje genom landskapet</div><br /><div>en kraftlednings lätt bågformiga linjer ovanför ( hm?)</div><br /><div></div><div>Skönhet är spännande</div><div> </div><div> </div><div> </div><div> </div><br /><div><br /></div><br /><div></div></div></div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-91202378253206893802009-06-13T01:20:00.000-07:002009-06-13T01:25:20.096-07:00Nu bloggar jag här istället!Jag flydde alltså hit från min förra reklamdrabbade blogg. Inläggen nedan är mina gamla överflyttade - och lite modifierade ibland. Läs t.ex. Utkast: Filosofiska rummet, som är lite påbyggd. Återkommer mer om detta framöver.<br /><br />Paddlade förresten hem i mörker igen igår - mörker, regn och kyla om man ska vara noga - och kan bara igen konstatera. Lathet är en av livets värsta fiender. Nu ska jag paddla mer igen! Och pladdra mer här hoppas jag!Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-63253092766827786522009-06-13T00:55:00.000-07:002009-06-13T01:13:27.857-07:00Om motvind och medvind, stress och flyt och om ungars gullighet<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzJR-2_uRRjdi2hlRzcBVqcRidp4WZZ4XUsC0I3y4-TJxvVtnbu3CmsIRg0xEx3lKQWQH4qSeNINw1FPC7vIps4sOYRC_ppXldySyjyCoExIt6Q3jbjg_B8kfxx-M9jVs1yCBR42S20HsD/s1600-h/P1120291.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5346720753274025650" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 269px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzJR-2_uRRjdi2hlRzcBVqcRidp4WZZ4XUsC0I3y4-TJxvVtnbu3CmsIRg0xEx3lKQWQH4qSeNINw1FPC7vIps4sOYRC_ppXldySyjyCoExIt6Q3jbjg_B8kfxx-M9jVs1yCBR42S20HsD/s400/P1120291.JPG" border="0" /></a> <span style="font-family:trebuchet ms;">5 min kvar till tåget...<br /></span><div></div><br /><br /><div>Det var ganska mycket motvind till tåget idag. Ganska krabb sjö. Ganska stressigt. </div><div><br />Fast igår var det annorlunda. Då var det mycket motvind, mycket krabb sjö och mycket stressigt. Jag fick ligga i som en iller hela vägen och jämförde mjölksyran med min inre sekundvisare hela vägen fram till stationsklockan. Flåsande och armvärkande stegade jag upp på perrongen en minut i avgång och mötte hustrun, som cyklat iväg i lugn och ro samtidigt som jag rusade mot sjön med paddeln i näven. </div><div> </div><div>Positiv eller Negativ stress? Vad säger stressforskarna? </div><div> </div><div>Som enveten stresskleistokliniker - (kan det heta så?) - lutar jag starkt åt Bådeoch. </div><div> </div><div>Och så hemvägen; När jag klivit ner i kajaken och tåget försvunnit från perrongen bort hörs plötsligt bara ett stilla vågskvalp och kvittret från ladusvalan som byggt bo under bryggan, samtidigt som medvinden får tag i mig och automatiskt för mig mot det kvällsolbelysta lövbrynet på andra sidan sjön, där en ormvråk lösgör sig ur grönskan och kretsar upp på uppvindarna lika lekfullt lojt som jag driver förbi med kajaken. </div><div> </div><div>Det är kallt, blåsigt och soligt men med gott om pigga små regnmoln på himlen, just en sån dag som sätter fart på både mig och fåglarna, till skillnad från slövärmen. I strandkanten simmar plötsligt en skrakhona nervöst framför mig med tiotalet ullgulliga dunungar och jag tvingas ut på en omväg för att inte stressa upp henne mer. Positiv eller negativ stress? Eller kanske Bådeoch? Bakom nästa udde kommer plötsligt en duvhök svepande med kraftiga vingslag mot skrakudden och jag finner mig hoppandes att skraken hunnit i skydd och höken får förbli hungrig. Ungars gullighet har onekligen sin betydelse - för allt från skrakars till människors omvårdnadsinstinkter. </div><div> </div><div>Kanske är det därför rovfågelungar ofta är så fula - deras föräldrar har tvingats göra sig immmuna mot sina nedärvda gullighetssympatigener för att förmå sig att ta för sig tillräckligt av de dukade borden som simmar och rultar omkring överallt i dessa tider. Se där en hypotes för nån hugad evolutionsforskare att testa! </div><div> </div><div>Jag är inte immun. Jag vill att skrakungarna ska fortsätta kura ihop sig med sina syskon och sin vaksamma mamma bland strandstenarna. Bara för att de är så gulliga och för att de alla är så fyllda av vilja till just det; överleva tillsammans.</div><div> </div><div>Men jag vänder inte tillbaka och kollar. Jag har flyt hemåt och surfar fram på lagom vågor, samtidigt som en regnskur börjar pladdra i vattnet omkring mig och jagar iväg några badare från bryggan med handdukar över huvudena.</div><div> </div><div>Det är juni!<br /></div><br /><div></div><br /><div><span style="font-family:trebuchet ms;">Ungars gullighet...</span></div><br /><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ7p-k-RECx8KMmQWnOh98zM6j3XvM2HWoP4VOr0K_l5BuBJamXA1kdGSFHTq-dFM4v1qBobSe-EO8lo1iL_DiMlTkn-2X1bOB_5ki5NMXEXncT29ZADdbHJayapqfBSsIfaX50GkoJGFD/s1600-h/P1120297.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5346719558185602706" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ7p-k-RECx8KMmQWnOh98zM6j3XvM2HWoP4VOr0K_l5BuBJamXA1kdGSFHTq-dFM4v1qBobSe-EO8lo1iL_DiMlTkn-2X1bOB_5ki5NMXEXncT29ZADdbHJayapqfBSsIfaX50GkoJGFD/s400/P1120297.JPG" border="0" /></a><span style="font-family:trebuchet ms;">...fyller skrakar och människor med känslor. Är det egentligen anledningen till att vi skriver konventioner till skydd för barn, men accepterar att unga kvinnor mördas på löpande band på film och unga män i verkligheten?</span><br /><br /><div></div><br /><br /><div></div><br /><br /><div></div></div>Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-8274131693416445672009-06-13T00:44:00.000-07:002009-06-13T00:52:49.091-07:00Förbjud all reklam!Här (= Där, på min förra bloggportal) skulle jag ha fortsatt i måndags om de där seriekopplade memproducenterna. Så öppnade jag min blogg och fick istället syn på en massa JÄVLA-FÖRBANNAD-HELVETESSKIT PRODUCERAD-AV-IDIOTER-FÖR-IDIOTER, d.v.s.REKLAM. (Jag börjar lära mig bloggspråket, eller hur!) Reklam måste såvitt jag förstår definineras som information som man inte har bett om, med syftet att få en att köpa något man inte har efterfrågat. Är det nån som egentligen vill ha detta?? Dessutom snedvrider den konkurrensen till fördel för de redan stora och tråkiga. Ja, jag menar precis vad jag säger; reklamen har i princip inget existensberättigande. Särskilt inte idag, när jag lätt kan söka all produktinformation jag önskar på nätet, inklusive tester mm. Ändå är ännu en stund även min blogg fullständigt nedlusad av denna JÄVLA SKIT!<br /><br />Detta var dagens lilla nyanserade betraktelse. Nu frågar dottern hur det går med maten. -Jo, eh jag är på gång, svarar jag! (Dessa eviga små vardagslögner... Jag ska bara hitta hur jag byter blogg.)Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-300244171457825274.post-46818706419143090292009-06-12T23:57:00.000-07:002009-06-13T00:43:45.431-07:00Utkast: Filosofiska rummet ...4 juni 09:<br /><br />Som sagt; måste bli bättre på att skriva kort. Eller helt enkelt lite i taget. Här ett utkast från i lördags morse, som jag ska försöka fortsätta på när jag skrivit dagens paddlartankar. Och publicerat mer ofärdigt skräp.<br /><br />Här från i lördags:<br />Filosofiska rummet är inte alltid så kul, (särskilt tråkigt kan det bli när det bara är filosofer som filosoferar om filosofiska frågor - men det händer lyckligtvis inte så ofta nu). Men just i denna stund pågår ett oerhört intressant samtal mellan riktigt kloka människor; Eva Engquist, Andreas Ekström,Sigrid Combüchen och programledaren Lars Mogensen. Det handlar om effekterna av en tvittrande, chattande och bloggande mänsklighet.<br /><br />Framförallt fastnar jag för den revolutionerande intressanta tanken att vi nu har gått in i tid av seriekoppling, inte så mycket av en massa datorer, utan av en massa människors tankar. Andreas Ekström berättade att mycket av det som utvecklar sig till djupa samtal på nätet och kanske resulterar i nya frågor i samhället, kan börja som ett twittersamtal kring någon total trivialitet, men utvecklas av alla som råkar blanda sig i på ett sådant sätt att ingen kan ta åt sig äran av de djupsinnigheter som kommer fram, men de är alla mer eller mindre involverade i utvecklingen av dem. Som ett riktigt kreativt samtal kring ett fikabord, men med större möjligheter att hålla fast i produktiva tankespår, ge chans till lite extra tanketid innan man formulerar sig och med ständiga möjligheter att involvera fler och fler och fler tänkande hjärnor, som kan vara engagerade i den idé som för ögonblicket dryftas.<br /><br />Jag måste nu testa en tanke kring internet som ett nytt steg i livets utveckling. Hjälp mig om jag kör fel!<br /><br />Alla evolutionsbiologers husgud - Richard Dawkins, han som myntade begreppet den själviska genen - har utvecklat Darwins i grunden busenkla, men fullkomligt revolutionerande tanke om livets utveckling genom det naturliga urvalet (ordet "naturlig" är värt en hel bok, den ska jag skriva nån gång) till en ännu mer allmängiltig och genial tanke om att det är fullt möjligt att finna nya livsformer obesläktade med det organiska livet om vi definierar en livsform som någonting som kan fortplanta sig, utvecklas och växa till mer komplexa former genom ett ständigt naturligt urval. Och han ger själv ett förslag på en sådan livsform; människans idéer. En idé som finns i en kommunicerande mänsklighet fungerar på liknande sätt som en gen i en biologisk miljö; är den bra kommer den att kopieras. Eller rättare sagt; i denna teori, liksom i evolutionsläran, finns inget bra eller dåligt. Måttet på framgång är bara reproduktionsförmågan. En "bra" gen lyckas reproducera sig - just då, i den miljö den befinner sig. T.ex. sittande ihop med vissa andra gener som bidrar med nödvändiga byggstenar; ett infektionsdugligt skal för virusgenen. En grävande kropp för daggmaskens "dra-ner-löv-gen". Honor som gillar rött för rödhakens röd-haka-gen. En kropp som kan hålla andan under vattnet, för vattenapans sök-dig-till-vatten-gen. Etc. <br />Det intressanta är att att - bra eller dåligt -tycks detta leda tiil en växande, mer komplex och mer sammanlänkad mångfald. Dessutom - om vi nu ska närma oss vad jag var ute efter, har denna utveckling inte gått i någon stadig jämn lunk genom årmiljarderna. Istället har den på lång sikt snarast utvecklats exponentiellt mot högre komplexitet. Tittar man närmare kan man dock urskilja tydliga språng, när viktiga uppfinningar (genkombinationer) gjorts - t.ex. fotosyntesen, flercellighet, inre skelett, landliv, vingar. Många, för att inte säga nästan alla viktiga uppfinningar är också beroende av vad andra organismer åstadkommer med sig själva och med hela omvärlden. Utan fotosyntesalgernas syreförorening av atmosfären hade inga amfibier kunnat vandra upp på land. Utan uppfinningen av flygande insekter hade ingen mångfald av färg- form- och doftrika blommor kunnat uppstå. Utan människans språk ingen kulturell explosion.<br /><br /> och så kommer det nåt mer om memer<br />nåt om flockdjur...<br />och mer om den revolutionerande seriekopplingen av människohjärnor i en helt ny flock-kontext, som håller på att fullständigt krascha hela den gamla evolutionära "meningen" med flocken och göra tvärtom!! Istället för att som under hela den hittillsvarande evolutionshistorien knyta rumsliga små allianser för att försvara oss mot andra rumsliga små allianser har människan plötsligt börjat bjuda ut sin flocklojalitet globalt och samarbeta snabbt och effektivt med alla som vill vara med. Öppen-källkod-programmen är ett fantastiskt exempel på detta, liksom fildelningen och twitterfilosoferandet. Såväl evolutionens som kapitalismens grundbultar förvandlas till rostigt mjöl i denna utveckling och vi har bara ingen aning om vart den ska föra oss. Bara att det är rasande spännande. <br /><br />Men Dawkins memer lever gott, mycket gott i denna revolution.Callehttp://www.blogger.com/profile/07773388867497151634noreply@blogger.com0